Farväl vår

älskade,

lilla STEFFY!

Jag körde dig, lilla Steffy, i ilfart till djursjukhusets akutmottagning. Hela vägen dit grät jag inombords, det var nästan så mitt hjärta brast av sorg.

De tog hand om dig, men hjälpen fanns långt bortom horisonten….

På sista tiden har jag väl insett att jag måste fatta det fruktansvärda beslutet att låta min vackra, söta Steffy få somna in.

Jag älskade dig så mycket, du kunde skälla i tid och otid… Men!! Jag har även blivit utskälld av min familj, när jag i smyg försökte ge dig lite
godbitar vid matbordet. Det var bara du och jag som uppskattade de stunderna..

Jag kommer ihåg när vi hämtade dig hos Carina och Roland, Xaida´z kennel. Det var den 14 februari 1995, på Alla Hjärtans Dag.
Du blev hela familjens älskade lilla hjärta.

Du var den sötaste varelsen på hela jorden och du lärde oss så mycket under dina 12 ½ år. Lilla "Tofsi",
du var vår första och förblir vår enda hund. Ingen kan ersätta din glädje och tillgivenhet..

Du var helt enkelt STEFFY!

Så somnade du in 24 maj 2007….

Precis innan du försvann in i den eviga sömnen, öppnades dörren på djursjukhuset och Carina kom in.
Hon hade fått reda på att vi var kvar på djursjukhuset och körde direkt dit.

Gud, vilken lättnad det var för mig att få krama om henne, luta mitt huvud mot hennes axel och bara få gråta, gråta…

Carina som tänkte på allt det praktiska när jag var helt förlamad av sorg.

Det var så svårt och tungt att säga "Farväl min lilla, söta Steffy"

Tack till Carina och Roland som alltid ställde upp med rådgivning och annat, det uppskattade vi mycket.

Steffy, jag kommer alltid att minnas ditt underbara humör, (även om vissa kallade dig "Den envisa tanten" - Carina!! )
din glädje och dina fina pussar på min kind.

Jag minns när du vann en massa priser på utställningar, du blev champion 2004.

Men för mig var det viktigaste av allt bara att få HA dig, få älska dig, krama, leka med och pussa på dig..

Jag trodde väl aldrig att jag skulle älska en puli så mycket, men du tog en bit av mitt hjärta.


Alldeles för hastigt fick vi ta farväl.

Till sist vill jag säga, så som vi tar farväl i Ungern;

"Isten veled kicsi, Steffy!!"

(Gud vare med dig, lilla Steffy)

Jag saknar dig så mycket.

Matte Irma