PULI ÄR HUNDEN som ser likadan ut fram och bak. Hela kroppen är täckt av rastaflätor. Såväl för som akter är väl dold under flera decimeter långa hårgardiner, nogsamt uppdelade i de karakteristiska snörena eller banden. Det bekymrar sällan pulin som tidigt tar ut riktning och mål i sitt liv.

Det fanns en gång en puli som lärde sig gå "fot" baklänges. Men det var det ingen som märkte! Ovanstående vits (som för övrigt är sann) säger en hel del både om pulins yttre och inre egenskaper. Inte för inte betraktas den som hemlandet Ungerns nationalras och har gått på export till hela den hundintresserade västvärlden. Pulin har väckt uppmärksamhet kanske i första hand för sin säregna frisyr. Utom hos amerikanarna, som till att börja med ansåg banden och snörena tyda på eftersatt pälsvård och gav sig till att borsta och föna för att på utställning kunna presentera dem som yviga pälsbomber. Nå "over there" vet man numera bättre och har böjt sig för den ursprungliga "looken". På en fullpälsad puli har hårsvallet vuxit så långt att det släpar fotsida t o m under buken. Det är lyxversionen av puli, på den arbetande hunden kan aldrig odlas samma mängder päls. Herdarna lär ha klippt av sina puli den längsta pälsen samtidigt som fåren rakades kala. Växte sig hårremmen alltför ymnig hindrade den hundarnas rörelser.

Ska badas!

Det råder olika teorier om vilken typ av pulipäls som är den ursprungliga. den så kallade snörpälsen eller den som delas i bredare band. Båda två anses nu mera korrekta och likvärdiga, och hundar med olika pälstyper paras med varandra. Modetrender har likafullt i perioder favoriserat än den ena, än den andra pälstypen. Pulins långa rastafrisyr känns lite sträv och fet att ta i. Den är fuktavstötande och att få en puli genomvåt tar tid. Bada ska den nämligen göra med jämna mellanrum, trots att allmänhetens uppfattning är att en puli går genom livet befriad från varmvatten och schampo. Det bästa är att fylla badkaret till hälften, blanda i lagom mängd såpa och helt sonika sätta hunden där en stund. Såpan kramas sedan in i pälsen, gnida och gno går naturligtvis inte. Ska man vara omsorgsfull när man sköljer vanliga hundar efter intvålningen, ska man vara petnoga när man duschar ren pulin. Efter badet vrids pälsen som en skurtrasa och man kan slå ut en del vatten. De flesta snörpälsar går utmärkt att föna men har man en hund med bandpäls tjänar det inte mycket till. För en sådan tar det lång tid att torka, mellan ett och tre dygn får man räkna med. Ute i solen går det på 24 timmar. Torktiden gör att utställningsbad måste planeras noga och läggas in tre, fyra dagar innan det är dags att visa upp hunden. Pulins hud tar inte skada av den utdragna torktiden. Den välskötta pälsen är "öppen" in till hårbotten som därför torkar snabbare. Badar gör man vid behov, delvis eller hela hunden. Många gånger räcker det med en dusch. Är pulins snören så långa att de släpar i backen, och hunden motionerar i den kommunala rastgården, då kommer pälsen att lukta därefter. Det är också oundvikligt att hanhundar ibland kommer åt att kissa på sina band och snören.

Dammsugaren föreslår inte

Blir man bedårad av den lilla lockiga pulivalpen, men slår sig för pannan när modertiken, i full kostym, träder in, då är det klokt att nyktra till och överge tanken på en långhårig ungersk vallhund. Pulin fäller visserligen aldrig (det döda håret utgör en viktig del i snörena), man slipper således hundhår på golvet. Å andra sidan skulle dessa kanske inte ha någon större betydelse bland de löv, kvistar och sand pulin tar med sig in. En dammsugare förslår inte, det krävs en piassavakvast av god kvalitet. Ändå hävdar entusiaster att så mycket som man skulle kunna tro drar den absolut inte in...

Pulins päls välskött

Poängen med pulins päls är att den inte är tovig, som man först kan misstänka, Utan den typiska strukturen är en följd av naturliga anlag och ordentlig vård. Det är omöjligt att på en åttaveckors valp avgöra om pälsen är av snör- eller bandtyp, inte ens erfarna uppfödare kan ge besked. Under uppväxten ser pulin ut som "vilken hund som helst", men någon gång vid ett års ålder (med individuella variationer) börjar pälsen sno ihop eller tova sig och det är dags att "dela" den. En del pälsar sköter sig nästan själva och växer ut som färdiga snören, andra kan behöva mer hjälp. Pälsens grad av lockighet och förhållandet mellan underull och täckhår styr kvalitén och avgör om det blir band (och bredden på dessa) eller snören. Varje tova delas för hand i lagom bredd och ända in till hårbotten. Närmast huden är alltså pälsen öppen. Systematiskt gås hela pälsen igenom. Sax, kam och borste är bannlysta, här är det fingrarna som gäller. Framdeles kommer pälsvården att bestå i att hålla snören och band delade. En del hundar behöver bara ses över någon gång om året, andra betydligt oftare. Finessen med de delade snörena är att hunden ingenstans har tovor som sitter och stramar och på så vis gör den handikappad. Det tar mellan fyra och fem år för pälsen att växa ut i sin fulla längd. Längst blir den på kroppens bak parti och svansen. En rejäl gardin hänger ner över ögonen, som skydd mot damm och smuts. Luggen ska inte klippas, pulin ser utmärkt bra ändå. För bra sägs det ibland! Pulins päls har uppstått ur ett praktiskt behov. Den skyddar hunden mot kyla och värme. Ve det pustans rovdjur som gav sig på en puli, den arma angriparen fick bara hår i munnen.

Modern historia

Pulin anses vara en forntida ungersk vallhund. Namnet, Som betyder "fårhund', återfinns i litteraturen första gången 1751. Ingen distinktion gjordes dock mellan "puli" och "pumi" och benämningarna förekommer växelvis. Nittonhundratalets första decennier innebar upptakten till en genomtänkt uppfödararbete. Dåtidens pulin beskrevs som "En medelstor fårhund vars kropp är täkt av raggig, tovig päls. De nedhängande öronen är också täckta av långt hår. De pigga, intelligenta ögonen är knappt synliga under huvudets hårsvall. Pälsen på svansen - som vilar ringlad över länden - är lång. Extremiteterna är också täckta av långt, vågigt hår. Pälsen på länden tovar sig lätt. Pulin är livlig, vaken, pigg, snabbtänkt, trofast, lojal och mycket lättlärd." Rasens yttre må ha genomgått förändringar under det senaste århundradet, men under pälsen lär skillnaden inte vara stor. Den positiva skildringen av pulins karaktär är giltig än idag.

Vallhund

I pulins fall, precis som i pumins och mudins, är det viktigt att ha kunskap om det forna arbetsområdet. Pulin har vallat och vaktat, det ska man ha i åtanke. Den ska ha klart för sig vem som är "herden", förstår den inte det är den tuff, smart och självsäker nog att satsa på översta pinnhålet i familjehierarkin. När den lilla pulivalpen börjar valla husse och matte genom att nypa dem i hälarna, då ska detta ovillkorligen stoppas redan i sin linda. Inte ens som valp, inte ens på lek,får pulivalpen använda sina tänder. Gränserna ska sättas tidigt och efterlevas konsekvent. Detsamma gäller vaktinstinkten. Pulin släpper inte in främmande människor om ingen annan är hemma. Det hörs på skallet att man som besökare ska stanna utanför, och reviret omfattar hus, tomt och bil. Att hunden skäller när någon kommer är inget fel, men okynnesskällande timme ut och timme in tyder på dålig uppfostran. Pulin uppskattar inte alltid att bli åthutad. Den har en stor portion envishet och ett hett ungerskt temperament att ta till när det behövs. Och när den tänder, då fräser det rejält. Men pulin blir aldrig oresonlig, och är flockledaren pålitlig i sitt agerande är pulin detsamma. Den kan heller inte beskrivas som svårhanterlig eller svåruppfostrad. Som den vallhund den är lär den sig snabbt och den uppskattar allehanda övningar. Den kan öva in obegränsat med konster, och den tycks förmögen att lägga ihop två och två och kombinera kunskaper. Två puli har genom åren blivit lydnadschampions, och åtminstone en är godkänd tjänstehund (bevakning). Tyvärr är mankhöjden för låg och pälsen fel för att den sistnämnda ska få utöva sina färdigheter i praktiken. Det finns också en puli som har draghundsdiplom och är det kallt fastnar det inte alltför mycket snö i pälsen. Töväder och pulipäls är däremot en dålig kombination. När hunden kommer in med isbitar i lockarna låter det som ett änglaspel. Återigen är duschen en god hjälp.

Pälsen i vägen

Agility uppskattas i och för sig av pulin, den är oerhört vig och hoppar rakt upp i luften och vänder, men som vuxen slår den pälsen i hindren och river ibland i onödan. Hårsvallet är också ett hinder i skogen, och vill man träna sin hund i spår och sök får man göra det innan pälsen vuxit ut i all sin prakt. På en aktiv puli nöts pälsen efterhand. Klippning av håret mellan trampdynorna är OK, men mer än så ska man inte använda saxen. Pulin är en aktiv hund och den har kapacitet för det mesta. Inomhus är den lugn, ute är tempot maximalt. Det är inte ett tvång att träna avancerad dressyr eller bruksgrenar, pulin trivs med att lära sig alla slags tricks, och det går lika bra att roa den hemma på köksgolvet som på appellplanen. Den lever upp och njuter av utmaningar, och den största belöningen för pulin är en nöjd husse/matte. Ar man införstådd med pälsvården och temperamentets särart kan rasen mycket väl fungera som förstagångshund. En förutsättning är att uppfödaren ifråga tar sitt ansvar och är beredd att bistå valpköparen med råd och tips om det uppstår problem.

Rangordnar familjen

Pulin blir sin ägares hund och ingen annans. Inom familjen rangordnar den såväl folk som fä. Är inte "ettan" hemma kan pulin visst tänka sig gå promenad med nr två, men när "fyran" skramlar med kopplet är den både blind och döv. I umgänget med barn måste pulins utpräglade flockkänsla styras. Den får inte sätta igång att valla ungarna, eller vakta de "egna" barnen mot grannens. Hunden måste acceptera och Iyda de gränser som sätts. Som den typiska ungerska vallhund den är uppträder den oftast avvaktande, rentav reserverat, mot obekanta människor. Efter en stund tar den själv kontakt och kanske, som en yttersta ynnest, lägger huvudet i besökarens knä för att bli klappad. Det innebär inte att all etikett kan läggas åt sidan, pulin vill t ex ogärna bli fasthållen eller kramad av någon den inte helt och full litar på. Pulin är ingen slagskämpe, det går nästan alltid bra att ha en flock puli av samma kön. Tillsammans med hundar av andra raser kan det uppstå missförstånd, pulins språk blir under snören och band omöjligt att förstå. Det händer att pulin blir angripen, men den har inga problem att försvara sig. Bor man i ett hundtätt område är det bra om pulivalpen lär sig umgås med andra raser från början, inte minst för deras skull.

Under pälsen...

Pulin är medelstor, dvs den når upp till knäet. Den önskvärda mankhöjden för hanhund är 40-44 cm, för tik 37-4I cm. En hanhund väger mel lan 13 och 15 kg. en tik 10-I3. Kroppen är muskulös och senig, men benstommen relativt fin. Hunden är kvadratisk och hela kroppen täcks av päls. Den kan vara svårt att urskilja proportioner och konstruktion p g a pälsen. Huvudet är litet, sett framifrån är det runt. Stopet är svagt markerat, ögonbrynsbågarna kraftigare. Nosryggen ska vara rak, mäta 30% av huvudets totala längd, och avslutas med en trubbigt avrundad nos. Nosspegel, ögonlock och läppar ska vara svarta. Ögonen ska vara runda, mörka och ha ett livligt uttryck. Pulins öron är nedhängande från basen (till skillnad från pumi och mudi) och lyfts inte ens när hunden är intresserad. Halsen är medellång, ryggen likaså. Manken är svagt markerad, ländpartiet kort, rygglinjen rak. Svansen bärs ringlad över ryggen där det långa håret blandar sig med pälsen på kroppen, och gör att svansen är svår att se. Pulins rörelser är snabba och kvicka med förhållandevis kort steglängd. Pulins färgskala sträcker sig från helvitt till svart via fáko (creme), maskad fáko, grått olika schatteringar och svart med rostrött. Skäckiga hundar är inte tillåtna.

Till Sverige på 60-talet

De första puli som officiellt importerades till Sverige kom i början av 60-talet. Det var ett syskonpar från Budapest Zoo som togs in av Laila Nygren, Gävle. Elizabeth Szendröi kom några år senare från Ungern med två tikar som producerade ett par kullar. Bland dessa fanns en hanvalp som kom att bli ännu verksamma kennel Västsjös, Kerstin Myreback, första puli. För närvarande registreras 30-60 hundar årligen och vårt lands totala pulistam beräknas uppgå till drygt 350 st. Rasen har inga specifika sjukdomar, det förekommer enstaka fall av HD (höftleds dysplasi) och avelsdjuren röntgas. Det är ounvikligt att ett summariskt porträtt av pulin kommer att få slagsida åt pälshållet. Frisyren är unik och kan inte undgå att fascinera och väcka frågor.Temperament och mentala egenskaper delar pulin till mångt och mycket med sina två bröder pumi och mudi. I Ungern lär stolta ägare hävda att de "inte har hund, de har puli". Är man beredd att lägga stickningen åt sidan framför TV:n och istället ägna sig åt det handarbete det innebär att dela pulipäls. och man dessutom vill ha en hund med en hel del i huvudet, då är pulin det rätta valet!

Plockat från hundsportspecial
Skrivet av Åsa Lindholm