En vallningsdag hos Maria Venhammar i Kågeröd, 2005

en liten story av Lena Jörgensen med Xim



Den 20:e augusti skulle Maria Venhammar ha en liten vallningskurs för våra ungerska hundraser.

JA! Detta kommer Xim att älska! Hon vallade gäss i parken hemma i stan när hon var liten,
och nu när vi flyttat till landet vallar hon in katterna på kvällen.

Hon har otroligt mycket vall i sig…
Min syster var helt övertygad, vallning var definitift något som skulle få fram passionen i Xim. Hon kommer att vara i sitt esse.

 

Fram med kartboken och in med hunden i bilen, så gav vi oss iväg till Kågeröd.
Det var inte helt lätt att hitta dit, körde först på lite åt helt fel håll, Xim kräkte mellan sätena, hittade knappt någonstans att vända bilen. Det började ju bra. Men då kan det bara bli BÄTTRE!!!

Hmm… var kan hon bo, den där mudi-Maria??
FÅR!! Vi såg fåren, en hund och en tjej med vallstav, så vi hittade äntligen rätt.

När alla var samlade (nästan.. var fanns Carina??…) var vi en liten pumitjej, en stor ståtlig vit puliherre, Bobby och en svart, ståtlig puliherre, Obelix och så då lilla Xim.


 

Det var riktigt, riktigt varmt och ingen skugga. Ingen drömstart för Xim precis… men det kommer hon att glömma när hon får träffa fåren! Hon kommer att glänsa och alla kommer att bli jätteimponerade av denna lilla tuffa tjej som sätter fåren på plats…

Så kom Carina äntligen också med Shade och Zara, 2 pulitjejer på knappa året. Alla samlade! Då börjar vi!


7 stycken får fanns i fållan, ledartackan kunde vara lite mopsig, så vi fick se till att hon inte kom åt att stånga hundarna.
Ha! Xim kommer att sätta henne på plats direkt! Visa vem som bestämmer…
Vi fick börja med att gå runt fållan och titta på fåren från utsidan.
Oops! Får är STORA! Som små hästar nästan. Nåja, får är åtminstone snälla. Har jag hört.

Xim visade inget större intresse för fåren som stod där inne i sin fålla, hon var mer intresserad av att snusa i gräset, titta på blommor… men vänta bara…. Tills vi är INNE i fållan!

Pulikillarna visade verkligen att de var pulikillar. När de kom in visste de nästan instinktivt vad de skulle göra,
dvs valla fåren. Inget daltande där inte.
Fast Bobby hade ju gjort det förr. Det var ju först gången för Xim, men jag VISSTE att hon skulle glänsa när hon kom in i fållan. Alla de andra skulle stå och titta på henne med munnar formade som små o:n… bli impade…

Hmm… jaa.

 

Lilla pumitjejen var väldigt försiktig i början och tyckte att fåren var läskiga, men det är förståeligt för de är gigantiska!
Men husse peppade på henne och framåt eftermiddagen så fick hon självförtroende och började valla till allas förjusning. Jätteduktig tjej!!

Lilla Shade fick sig 2 smockor av ledartackan och blev väl lite ställd, men brås på sin moder och kommer att bli en utmärkt vallare när hon blir äldre. Zara tyckte mest om fårskit…

Hur gick det då för min stjärna när hon väl kom in i fållan?

De var ju lite läskiga… 7 stycken mot bara henne… de var jättestora och Xim är liten…
det var varmt och gräset var lite för högt…

När jag hade henne i koppel, så hade hon inget annat val än att lufsa efter mig.
Men när skulle hon börja valla ordentligt, som den vallhund hon är???

Nästa gång var utan koppel. Marias ”hjälpreda” sa åt mig att ställa mig mitt i fårskocken,
så jag knöckla mig in bland dessa ulltussar och väntade förväntansfullt,

NU skulle Xim börja valla, hon skulle absolut inte gilla att jag stod mitt bland fåren, utan komma och rädda mig som ett skott.
Hallå?!! Xim!! Jag är här! Mitt inne bland fåren!!
Min lilla tjej sätter sig ner på rumpan och glor på mig.
”Stå du där bland fåren om du tycker det är kul, men JAG tänker inte springa efter dig!!” såg det ut som om hon tänkte.

Vad  är det som händer? Var tog hennes enorma vallinstinkt vägen??

Och det blev inte bättre… jag själv sprang omkring som en fåne bland fåren, daskade dem i rumpan och tjoade.
Allt för att försöka få igång Xim. Fick till och med låna Marias mudi, men inte då… nu hade Xim fått gräs i pälsen
och då kan man inte ens gå…

Det var bara att gå ut ut fällan med sloköron och svansen mellan benen… (det var jag då, inte Xim).
 

Marias omdöme var att alla hundarna varit jätteduktiga, fast detta gällde nog mest puliherrarna och pumitjejen
och lite till Shade och Zara. Xim var nog inte inräknad där.

Men Maria är snäll och pedagogisk, säger att det varit varmt, fåren var läskiga, hon är lite fin i kanten av sig… men att hon absolut säkert skulle släppa fram sina vallinstinkter om hon testade det några gånger till.

Jaaa… så var det nmed den lördagen. In med hunden i bilen och börjar köra de massa milen hem.
Hon ligger på passagerarsätet, tittar på mig och det ser ut som om hon ler.

”Trodde du på det själv? Att JAG skulle springa runt och jaga får för att DU vill det?”

Jag hör hur hon skrattar.
Så vi fortsätter vår resa västerut mot solnedgången, min vallhund och jag.

Min puli och jag.