In memoriam

LP LP II INTUCH NORDUCH Kutyas Xagira-Xaida
"Saida"

Vår älskade Saida ville se raketerna från ovan nyårsafton 2002,
hon var helt som vanligt på dagen, på kvällen vinglade hon till lite och försökte komma till mig, sen tog det tio minuter så var hon borta, om det väl ska ske är detta ett önsketänkande, att ens hund slipper lida och får somna i ens famn på hemmaplan när hela familjen är hemma.

Jag glömmer aldrig när vi tittade första gången på puli, jag undrade var i hela världen är detta?
Min man Roland "lurade" mig in i detta, han kände till puli och så blev det lilla Saida.

Saida är vår stammoder för vår kennel, hon ligger bakom det mesta vi har tagit fram
sedan kenneln kom till efter hennens första kull valpar 1993.

Saida har varit en riktig allroundhund, familjehund, aldrig något dåligt humör
även om kunde vara sur om man sa tll på skarpen, men det var sällan man behövde det med Saida.
Hon var stöttepelaren i hundarnas rangordning, när vi hade unghundar som var lite ouppfostrade,
höjde jag rösten lite för att säga till dem så kom Saida som ett skott och sa till dem,
sen vågade de inte göra det fler gånger. Bråkade någon av de yngre så kom Saida och
ställde sig mitt mellan dem, fanns bara till, hon hade sådan pondus.
När hon blev äldre så försökte de yngre bråka med henne, fast hon blev fort trött så höll hon sin ställning ända in i det sista, gav dem så de teg och ingen vågade gå förbi Saida.
Saida var lätt att ha med sig, även om hon var mycket skällig så var hon
en cool och lätthanterlig hund.
Vi var ofta ute och rörde på oss, tält, husvagn, campingstuga eller hotell, inga problem.

En sak hon absolut inte tyckte om var att klippa klorna, hon var så kittlen.

En sak hon älskade var att åka motorcykel med sidovagn, hon hade en egen skinnluva, så brukade Saida och hennes dotter Axzéss (även hon i skinnluva) få åka med, även om vi bara gick förbi sidovagnen så hoppade Saida gärna i.
När vi körde iväg så hade de sele fastkopplade och sen satt de bara och njöt, sniffade i vinden.


I utställningsringen trivdes hon, speciellt i finalringen,
ju mer de applåderade ju mer sträckte hon på sig och "här kommer jag".
Hon t o m var med sista året på flera utställningar och fick championkvalité och BIR-veteran,
följde med på vår lilla semestertripp till Holland sommaren 2002,
var med på Världsutställningen i veteranklass och slog en fem år yngre hane, kom i i finalringen och blev uttagen i en semifinal sen behöll de två andra, men det var strongt gjort av gamla Saida 13 år.




Hon gick även med barnen, allt från Barn med Hund till Juniorhandling, alltid lika duktig.

Som arbetande hund var hon underbar, vi höll på med lydnad, agility och
vallegenskaperna hade hon till 110%.

Lydnad blev hon uppflyttad i lydnadsklass tre, vi hade många roliga upptåg,
Saida kunde gå som en klocka eller så flippade hon så vi fick 100 poäng..........,
Speciellt en tävling i Landskrona kommer jag ihåg, det var ju klart spänning i tillvaron, man visste vad hon skulle hitta på, ibland mitt under fritt följ kunde hon glatt springa ut till något utanför som verkade intressant sen kom hon tillbaks och gick snyggt och prydligt vid min sida..............eller under platsliggande i grupp, fint la hon sig ner, sen går man ut och vänder sig om,
då har hon sakta smugit sig efter och står mitt på plan och undrar "varför går du ifrån mig???",
jag vet jag gör fel men jag vill vara hos dig............
Men i Landskrona hade vi flyt, allt gick jättbra, till sist började publiken applådera, NEJ! höllt jag på att skrika, alla som känner Saida vet att så fort man applåderar så ska man hjälpa till med att skälla, men hon var tyst och vi fick kanonpoäng och kom 1:a. (bland alla brukshundar)

Agility var något Saida tyckte var jätteroligt (även matte), Saida var med även när hon var äldre,
vi lyckade t o m placera oss i en officiell tävling i Lund och fick rosett.
Vi var inte jättesnabba men hon var en säker hund som sällan gjorde fel,
sen var hon väldigt iögonfallande med sin päls på alla håll och kanter.

Vallning provade jag i många år att komma med någonstans, till sist vid sex års ålder fick hon visa vad hon gick för, trots sin ålder så gjorde hon efter konstens regler, vi gick lite förberedande vallningskurs och fick ett mycket gott betyg, "bordercollieägarna" fick inse att puli kan också.
Första mötet med får glömmer jag aldrig, fåren hade klart aldrig sett en puli, de gick sakta fram och skulle nosa på Saida........det skulle de inte gjort, va, kom inte hit, det är jag som bestämmer,
snälla Saida var som att vända på en hand, tuff mot fåren, nåde dem, hade hon fått skulle hon gått in till nötkreatur också, men jag vågade aldrig testa.
Vi var med på en test med får där utbildade vallningsinstruktörer var med och tittade, jag kunde se deras ogillande blickar när jag och Saida gick in, -vad ska de åstadkomma???? Men Saida gjorde helt korrekt och deras miner fick ett annat uttryck och de tappade allt hakan, den hunden kan ju! Roligt!


Karaktärstestad var hon med på utan problem, försökte få med henne på mentaltest
när hon var ung, men det gick inte, var med på gamla dagar, blev godkänd tack vare skotten
fast hon brydde inte sig mycket om det andra.

Vi brukar ha rasmontrar, där var Saida en klippa, fullpälsad gammal dam som älskade folk.
Saida har haft 17 valpar varav 16 är i livet, mycket rastypiska, bra temperament och bra höfledsstatus.
Många av dem har varit i utställningsringen med championat,
även hållt på med lite lydnad och agility och visat vallningsegenskaper,
en del av dem har i sin tur fått avkommer som fört vår kennel vidare.


Saida (grå) med Axzéss (höger), Csuli (vänster) och en lillbebis


Saida har gett oss en bra start på vår kennel, även om hon var sjuk de sista åren så visade hon inget, hon hängde med på det mesta, hon blev så ledsen om inte fick följa med, leksakerna var hennes, speciellt henens gamla "bollik", hon skulle först ut och kom det någon så var det henne de skulle kela. Syn, hörsel och lukt var helt okej även på gamla dagar.

Tjuv in i det sista, en liten sak som hände den 30 november, vi hade lite folk och trångt i kylen, så vi hade satt ute lite på trädgårdbordet, sen släppte vi ut Saida och några andra hundar, så gick svärmor ut, hmm det ligger en massa tallrikar på marken.............tänkte jag sopor med papptallrikar.....det ser ut som porslin........nej våra rester till kvällsmaten..........därav ungsbakad lök, stora bitar, nej hur blir det med deras magar, Saida åt inte sin vanliga mat på kvällen.........
men deras magar höll hela natten, helt otroligt.

Även kvarglömda muffins på bordet, bara Saida var inne, hade inte vi fyra, fem muffins kvar??? Saida???????.

Att lämna Saida i köket utan att sätta något för skafferidörren, innan hade jag en prydnashandduk hängande på dörren, den tog hon och drog upp dörren med, även när jag tog bort den
så kunde man knixa till det så dörren öpnades...........även grindar av olika slag,
med lite dragande hit och dit så ibland fick hon upp dem..........



Vi vill tacka vår älskade Saida för alla dessa år vi fått ihop med henne.

Hoppas Saida har det bra och träffat vår gamla schäfer Debbie
som uppfostrade henne när hon som liten valp kom hit till oss, de har nog vars ett "bollik" och någon stor "stock" och leker med, sen simmar de nog en tur i vattnet tillsammans,
som de gjorde när de var tillsammans i jordelivet.
Även träffar sin superpolare katten Gustina, hon gick bort våren2003, hon blev också 13 år.
Som små så var de riktiga polare, busade, bråkade, sov tillsammans.
Nu ska Gustina och Saida få ligga tillsammans på en mycket fin djurkyrkogård Elinelund, där vi kan göra fin för dem och tänka tillbaks på allt roligt vi haft tillsammans.

önskar
matte Carina & husse Roland
lillmatte Annica & lillhusse Daniel
dottern Axzéss, sin högra sida Giggo
Honye Zabrella Miszti Nizze
katten Tuzzi

Saidas sida