Brev från Maud med hunden Sigge

Hej Carina,

 Var bara tvungen att skriva till dig. Träffade fodervärden till Kia på fältet för ett tag sen. Och det va ju där det började med vår puli. Dessutom blev ja lita gla av att se att hennes andra hund var klippt till oigenkänlighet!!!! Tror att dottern hade varit inblandad. Sigge har ju varit me om de här klippningarna ett par gånger. Kulmen nådes när mor åkte till USA och köpte redig trimmsax. Bara ett skär följde med...Kirurgskäret. Har aldrig förstått hur långbent och långnosad min hund är. Har inte heller förstått att han hellre har päls än kläder. Familjen gjorde fullständigt klart för mig att nu fick det banne mig va nog me klippandet och rakandet. Är nu stolt mor till en pojke med microfonfrilla på huvudet, allt annat har flätat ihop sig hur fint och lätt som helst. Men huvudet.... NEJ! Detta är även enda stället han är kolsvart på. Resten av kroppen har brunsvarta flätor.Eftersom Sigge tror att han är aporterande vattenhund så har han det lita besvärligt just nu. Mamma orkar inte torka blöt hund efter varje tur. Dessutom börjar pälsen bli så tung så jag är rädd att han ska drunkna. Sigge fattar inte varför mor vrålar när han närmar sig vattnet. Tror dessutom att det kliar där längst inne för han bara måste rulla sig i tång, gyttja och gåsbajs. Åhhh, han e en goding!!!!!Sigge har ju redan från början varit en lite "egen" hund och sina egenheter har han bara förfinat och utvecklat med åren.... De bästa tricksen har Sigge lärt oss och inte tvärtom. Om man t. ex. ställer sig i trappan och morrar dovt ner mot undervåningen blir pappa tvungen att slutligen gå upp och kolla vad det är. Då trippar man bort och lägger sig på pappas plats bredvid mor. Sen slappnar man av i alla muskler och sover djupt när pappa kommer tillbaka. Sigges bästa är när vi äter mackor vid teven däruppe. Då måste man ju bara protestera!!!! Men man får ju inte tigga.... Ok, då stoppar jag i två tre av de där trista kulorna dom föder mig med i munnen, springer upp och spottar ut dem på mattan framför dom. Mamma fattar aldrig vinken, men pappa ger mig en skinkbit bara för att han tycker så synd om mig. Detta är ju visserligen mellan honom och mej, för mamma säger att han bara gör det för att ställa sig in.Ja, jag älskar min mamma!!!! Och jag vet att hon älskar mig!!!! Faktum e att hon pratar bara babyspråk me mig och ingen annan!!!! Ja alltså, det finns tillfällen när hon inte alls pratar babyspråk utan vrålar jättehögt på mig. Det e oftast när jag tänker att ja inte precis behöver göra va hon säger just nu. Fast på sista tiden har hon börjat med en ny oroande metod; HON GÅR SIN VÄG!!!!! Alltså mitt ute på fältet så bara vänder hon och försvinner liksom!!!!! För helvete!!! Ja e ju vallhund innerst inne och ja mitt psyke klarar inte av att hon gör så. Det måste finnas ett annat sätt????Kyrkringning, brandbilar och glassbilen får mig fortfarande att börja yla. Vill egentligen inte, men kan inte hålla tillbaka det. Vet att jag ser fruktansvärt löjlig ut med min absolut runda mun och 70-tals frisyr. Mamma håller alltid handen för munnen men ja vet att hon flinar!Gick på Agility med Amanda i ett år. Var faktiskt bäst... När det var tävling. Annars va det  rätt tristigt. Lita för enkelt. Kan erkänna att ja va uttråkad. kan erkänna att ja ibland låtsades hitta nåt som ja måste nosa på mitt i banan, bara för att det skulle hända nåt. Tillslut funkade min teknik och Manda gav upp. Gudskelov!!!Det är kuligare att följa me pappa ut på golfbanan!!!! Fem till sex timmars springande! Först skjuter pappa iväg min boll (tennis) och jag springer. Sen sin egen. Och sen letar jag upp den också. Men den har jag lärt mig att INTE RÖRA!!!! Kan jag inte heler eftersom jag har hela munnen full med tennisboll....Jag ska be mamma skicka bilder av mig en dag när jag INTE har lyckats rulla mig i nåt gottigt.

Ha det så bra och hälsa syrran (Mitszti)kramar Sigge